Senaste tiden har varit ok om man drar det på ett snitt. Var hos läkaren förra veckan och mina värden var riktigt dåliga. Alltså har det känts som att allt är bara piss och jag har knappt orkat göra något alls i flera dagar.Jag blev sjukt deppig o nere av de nyheterna. Men samtidigt kan det inte vara bättre än vad det är just nu med kärlekslivet. Jan sa åt mig en dag att han kan tänka sig att flytta. Gissa att jag blev glad!

Har förresten varit hos diabetessköterskan idag och ändrat mina doser insulin. Så får man hoppas på en förbättring. Hon passade även på att plocka bort stygnet jag haft i handen sen förra lördagen.

Nu i lördags var det galet mycket att göra på Scandic. Fullbokat 2 julbord och svin fylla. Fick hämta vakterna en halvtimme efter öppning för att kasta ut den första personen. Ja ni kan ju ana hur kvällen artade när företagen bjöd sina anställda att dricka julbord.

Mitt andra jobb (mitt ordinarie) är skiiiiiit trist! Jag räknar nästan dagar tills det att jag slutar. Om de erbjuder mig förlängning vet jag faktiskt ite vad jag ska göra. Det är ju himla svårt att tacka nej till fast lön även om jobbet suger relativt hårt.

Snart ska jag iallafall laga mat. Det blir paj idag :)

xoxo

Ja det är väl i stort sett vad jag sysslat med den senaste tiden. Jobbat och umgåtts med Jan. På lördag blev det dock inte så långt pass som det var tänkt. Skulle jobbat 12 timmar, men efter ungefär halva tiden lyckades jag med konststycket att knacka sönder ett glas mot bardisken och en skärva skar rakt in i handen på mig. Blodet rann och för första gången i mitt liv kom tanken till mig att jag behövde sys ihop.

Chefen skjutsade mig till akuten och där satte läkaren ett stygn i handen. Läkaren var en medelålders pajas till AT läkare. Han hittade typ inga grejer och bad mig hela tiden att inte skvallra till sköterskan om alla uppbrutna förpackningar som blev resultatet av det febrila letandet efter tråd, kompressor och annat.

Sen frågade han mig om jag ville ha bedövning när han skulle sy. Jag frågade om det skulle göra väldigt ont eftersom jag aldrig blivit sydd förut, förutom nån gång på syslöjden när man var liten.

Då frågade han om jag är väldigt smärtkänslig och sa att med bedövning blir det 2 stick och utan bara ett. Sen sa han att det är lika bra att prova utan först och att jag kunde skrika så högt jag ville. Vadå skrämma upp!!!

Jaja det gjorde skitont, men det var snabbt gjort iallafall.

Sen åkte jag tillbaka till jobbet och hämtade mina ytterkläder som var kvar där och sen gick jag hem.

Supersterssigt på mitt dagliga jobb just nu. Ingenting fungerar och allt ska göras i sista minuten... Orka!

Jaja snart kommer Jan :)

xoxo