Helt otroligt vilken bra helg detta vart! Fredag bartömning på studentpuben. Alltför mkt att dricka :P Relativt bakis satte vi oss ett gäng i varsina gummibåtar och guppade nerför älven hela eftermiddan med kalla öl i händerna. Strålande sol och 25 grader. Underbart med vinden som fläktade svalkande på vattnet. På kvällen blev det fest hemma hos en kille som har en festlokal på gården. Det var typ 50-60pers där och festen slutade med några få tappra som orkade bada i den vedeldade badtunnan. Tog även 2 dopp i älven. Sååå skönt! Idag allmänt bakis och trött. När jag stack ut huvudet utanför dörren låg det ett par kalsonger på brevlådan. Min käre pojkvän tyckte att det var en utmärkt idé att lägga dom där på tork inatt när vi kom hem rätt dragna. Jisses vad jag skrattade när jag hittade dom där! Borde sätta mig och plugga till tentan, men med 30 grader i skuggan och strålande sol drar grillningen mer.

Sitter och funderar på hur jag ska göra med en erbjudan ang. framtida jobb... Jag har ju som sagt en tenta kvar att skriva i augusti, så det känns lite tidigt att börja snacka jobb redan innan man ens fått sin examen. För vad händer om jag inte klarar den då? Då måste jag ju vänta med att söka registrering som mäklare och alltså kan jag ju inte börja jobba då. Det känns som att jag först och främst vill klara av praktiken och komma in lite i den nya yrkesrollen innan anställning kommer upp på tapeten. Men fastighetsbyråerna sliter och drar i alla nyutexaminerade så det bara stänker om det. Shit! Jag trodde aldrig att man skulle vara så eftertraktad på arbetsmarknaden innan man ens är klar med skolan. Jaja kanske värt att ringa rekryteraren och höra vad han har att säga iaf...

Ja vad ska man säga?? Känner en sjuk längtan efter nära och kära. Det har nog till störst del att göra med det faktum att jag träffade mamma och pappa i typ 5min. Tack och lov att Sötsnork kmr hit snart. Tyvärr blir det lika intensivt och kort med henne och hennes roomie, som det blev med mamma och pappa. Fast varje stund jag får tillsammans med familj och mina närmsta vänner tycker jag är värt ALLT! Det är ju dom som gör det värt att fortsätta sträva med mitt eget liv. Utan dom har man ju inte mkt att hänga i julgranen.

Just nu känns det  väldigt skönt att lämna denna stad, som hela tiden känts som ett uppehållsställe. Typ en busshållplats i väntan på resan som tar mig till ett nytt spännande ställe. Och nu är det bara en vecka kvar innan det är dags att dra. Shit vad jag har fjärilar i magen över allting. Jättenervös, men samtidigt sjukt förväntansfull att börja ett helt nytt liv med allt vad det har att erbjuda.

Det mest ironoska är nog att denna gång lämnar jag fler underbara personer bakom mig än vad jag nånsin gjort förut. "But hey, that's life." (för att citera Anouk). Klart jag kmr sakna dom som attan, men vad göra?

Hmm... varför ska det ALLTID finnas gamla spöken som dyker upp när man minst anar det? Bara sjukt irriterande, alltid olägligt och det tar en massa onödig energi. Jooooobbigt:( Blir bara så less. Jaja behöver ta nya tag nu och  fokusera på annat.

Mina föräldrar kom hit igår för att hämta grejer som jag inte behöver under sommaren. De kom på eftermiddan efter redovisningen (som btw gick alldeles utmärkt) igår. Vi for och handlade en massa mat och liknande. Sen blev det packning, lastning och en god middag tillsammans. Upp tidigt imorse och lasta allt på släpet. Sen åkte dom. Shit vad tomt det är! Inga personliga tillhörigheter kvar i stort sett. Jag skickade iväg både TV och stereo, eftersom det finns i den nya lgh jag ska hyra. Tack och lov att jag har min lilla dator kvar.

Dom ska även ha hand om mitt marsvin över sommaren, så dom tog med henne oxå. Känns verkligen skumt. Men störst är ändå saknaden efter mamma och pappa. Dom stannade ju så kort stund. Önskar att jag snart får tid att fara och hälsa på dom och hinna träffa brorsan och hans tjej oxå. Vill inte vara hemma just nu eftersom det är så tomt. Ska lägga mig och sova en stund.

Idag kmr domen ifall jag och min vän får godkänt på x-arbetet. Examinationen består av en redovisning samt en opponering. Jag bara funderar hur in i h-vete man ska opponera på ett arbete som är totalt värdelöst. Inget sammanhang mellan syftet och rapporten och helt oläsligt pga grammatik- och stavfel. Vissa meningar gick inte ens att tyda vad dom betydde. Hur kan författaren till arbetet fått godkänt??? Läraren kan ju inte ens ha läst igenom arbetet ordentligt, utan bara tyckt att det är godkänt, eftersom ämnet ligger honom varmt om hjärtat.

Senare i eftermiddag kmr mamma å pappa :D 

Jag har saknat dom länge nu. Träffade dom i julas senast å det börjar ju vara ett tag sen. Stackars mamma är på sjukhuset idag för att ta prover på några polyper i magen. Om dom inte tas bort i tid utvecklas dom till cancer. Hon hade same shit i höstas och jag är jätteorolig för att det ska ha gått för långt denna gång. Vad ska man göra om ens föräldrar inte överlever!? Jag skulle inte klara mig länge utan mina päron. Dom har alltid ställt upp för mig i vått och torrt och utgör hela min trygghet i livet. Man vet att vad som än händer så finns dom där att ta emot när man faller. Mitt skyddsnät. Samtidigt kan man ju tycka att det är dags att bli vuxen nån gång och inte förlita sig på sina föräldrar hela tiden. Men vem annars ska man vända sig till när allt krisar??? 

Jag konstaterade idag att det är väldigt få saker man gör som känns så själsomvälvande som att packa för en flytt. Nu håller jag på för 5e gången, men det verkar som att man aldrig vänjer sig. Jag menar, sist jag flyttade var i augusti, alltså inte särskilt längesen, men ändå, alla dessa saker man hunnit samla på sig. Man får nästan ta sig en funderare över varje liten grej.

"Varför i hela världen har jag sparat den här?" eller "Vart kommer den här saken ifrån?" är 2 exempel på ständigt återkommande frågor som dyker upp i huvudet. För att inte tala om sentimentala grejer. Hur länge ska man spara på dom eg? Minnena finns ju där, men man vill ändå på ngt vis hålla kvar vid betydande föremål som inte har nån annan funktion än att ligga i nån låda och skräpa. Det är svårt att släppa vissa saker bara.

Men vilken rensning det är att flytta! Underbart att bli av med allt onödigt! Jag kan rekommendera alla att "flyttpacka" nån gång i livet. Det är jobbigt och tidskrävande men framförallt är det renande. 

Ja då vart det ny vecka, nya saker att ta itu med och konstigt nog kan jag bara sitta som fastklistrad med en smått orolig mage och fundera på i vilken ände jag ska börja... Jag fungerar inte bra tillsammans med stress och jag känner mig mer ostrukturerad än nånsin. Varför nu? När jag behöver hålla isär alla saker med mm-mått och verkligen följa schemat till punkt och pricka!? Dags att göra en tidsplan, tror jag bestämt!